alittlethiing.blogg.se

Jag är så dum så att det inte är sant. Jag tappa min jävla iphone i klassrummet idag.. Med skärmen neråt. Jag är van att den ramlar så jag skiter fullständigt i det så jag tar upp den och POOFF! Massa sprickor. Sprickor. SPRICKOR. Det första jag gör är att ringa min bror och säga att min mobil har en spricka. Han säger att det inte går att göra något åt det. Och jag säger att min pappa kommer att döda mig. Och min bror säger ja, "det kommer han". Jag är hemma, skulle egentligen till hemspråk men har ingen jävla lust att gå dit längre.

 

Jag grät och grät och grät. Alla kom och sa att det inte är så dyrt att fixa den. MEN NÄÄ, DET SÄGER NI INTE??! Jag bryr mig inte om min jävla fucking skärm. Gå sönder, det är min pappa jag bryr mig om. När jag fick min iphone, lova jag att jag skulle ta hand om den. JAg tog hand om den i ett år och poff. Den gick sönder. Really hard. Min pappa kommer aldrig kunna lita på mig igen. Eller jo, kanske. Men det kommer att ta tid innan han smälter in det. Det finns två reaktioner som han kan ge mig. 1. Han kan skratta och säga, vad, vad det jag sa? 2. Han kommer att börja skrika på mig och säga att jag ska ta hand om mina saker bättre. Och en annan sak. Det kommer att bli väldigt awkward mellan oss. Jag är ganska nära min pappa. Men jag har aldrig sagt den här saken. Att mobilen som min pappa gav mig när jag fyllde 13, gick sönder. Helt jävla förbannat grym jag är.  Helt jävla fuckin awesome jag är. // Lisa

UPDATE; Han blev skrek inte, men han sa "Uppskatta det jag ger er". Jag gör det, men att jag tappa den var en olyckshändelse. Nu så ignonerar han mig och han kommer att göra det till typ helgen.